Men det är ju inte riktigt klokt!? Så tänkte jag när jag fick mailet om månadens inspiratör. Skulle jag? Det låter ju så flott så att hälften vore nog. Tack snälla!
Rubriken skulle också kunnat heta; det blev inte riktigt som det var tänkt. För sanningen bakom Rackarungar bloggar gömmer sig i en liten mysig barn-secondhand-butik på Söder i Stockholm. En liten mysig butik som en mycket god vän till mig äger och vars hemsida jag sköter. En dag talade vi om att jag borde blogga om mina fynd från butiken.
Men sen hände något. Maken till omvändelse har sällan skådats. Jag har läst bloggar i mitt jobb under många år, men enbart varit en passiv observatör. Helt plötsligt bytte jag sida och det här med att blogga, det var ju värsta grejen! Inte hade jag kunnat ana att det kunde bli som en liten (och tack-och-lov ganska ofarlig) drog. Den rastlöses knark liksom. Och jag föll såklart pladask. Som en fura. Jag fann en uppsjö av fantastiska inspiratörer, galet kreativa människor och snälla personer med skrivandets gåva.
Hela dagarna håller jag på med riktlinjer, konceptuellt tänkande och strategiska val. Så jag tog snabbt ett beslut (i samråd med Rackarungars ägare). Det här skulle bli min fristad. Här kan jag skriva om precis vad jag vill och när jag vill. Om en liten klänning från Rackarungar slinker in så gör den det. Om bloggen en dag har förhandlats till en matblogg – må så vara hänt! Inga krav, ingen stress, ingen prestation! Bara ett öppet fönster eller snarare, en vidöppen altandörr.
Och på tal om droger. Att få kommentarer är som att ha en liten hejarklack som gömmer sig i inkorgen. En liten knuff i uppförsbacken eller en hemlig kompis som säger att man är lite bra, lite kul och lite duktig. Ni vet ju. Alla borde testa. Så bloggen har med tiden utvecklats till en kompott av det mesta som faller mig in. Min enda regel är att inte ha några regler. Ingen strategi så långt ögat når, fast det stod som nummer ett på Blondin-Bellas lista över hur man lyckas med en blogg. Så screw lycko-listan, jag har blivit månadens inspiratör och det är en milstolpe i min icke-strategiska bloggkarriär - så det så!
Tack för att ni tog er tid att läsa och 1000 tack för att jag fick bli månadens inspiratör (gulp)!! Och om ni undrar vad bilderna har med texten att göra är svaret; absolut ingenting.
Och medan jag ändå har er på tråden, måste jag passa på att önska er en riktigt härlig sommar! Vem vet när jag får chansen att träffa er alla igen.
Kram Anna
och välkommen in till Rackarungar bloggar
